Lite om mig...

 

Jag heter alltså Nellie Andersson, ja egentligen heter jag Nellie-Hanna, men det är bara den äldre genarationen som kallar mig det. Men söker man på eniro tex, så kommer det fram Nellie-Hanna Andersson och det är alltså jag. Jag bor i ett litet samhälle som heter Moheda, det ligger utanför Växjö i Småland.

 

Intresset för det paranormala har alltid funnits, redan som väldigt ung hade jag funderingar kring liv efter döden... för mig var tanken på att det bara skulle ta slut, eller bli "svart", en omöjlig tanke. En närvaro har jag alltid känt av och som barn var det självklart att det fanns någon hos mig, men jag satte aldrig en etikett på närvaron. Det räckte med att den gjorde mig trygg.

Tonåren var en tuff tid för mig, med en kamp mot självhat och ätstörningar. Under den här perioden av mitt liv hörde jag alltid en röst som sa att jag måste överleva tills jag fyllt 30 för då skulle det vända. Självklart var det inte enbart mörker fram till jag fyllde 30, jag fick tre fina härliga pojkar som jag är oändligt tacksam över, de är det bästa och viktigaste i mitt liv. Både jag och mina grabbar har olika medfödda sjukdomar som har gjort att sjukvård ständigt har varit närvarande i våra liv. Och under en lång tid var det just det som mitt fokus låg på. På grund av min sjukdom (EDS) hade jag aldrig kunnat komma ut i arbetslivet och när mina barn föddes med en immunbristsjukdom som gjorde att de inte klarade av att vara på dagis vårdade jag dem hemma. Till slut, efter jag har passerat 30, och när vi hade fått en del svar på mina barns sjukdomar hamnade jag alltså hos Terry Evans i Fanthyttan och är nu diplomerat medium, healer, husrenare och Bergsledare. 

Utöver att arbeta som medium och vara mamma, sitter jag som ordförande i föreningen Barnens Röst. Barnens Röst är en förening som jobbar för att stötta och öppna upp mötesplatser för vuxna som möter barn med paranormala upplevelser. Vi vill visa att man inte är ensam i sin situation. Mina grabbar är på olika vis är öppna för andevärlden och det var det som var den första orsaken till att jag ville vara med att skapa den här föreningen. För visst vore det väl ljuvligt om våra barn kan få ta med sig sina förmågor genom sin uppväxt som något helt naturligt istället för som så många andra som har växt upp med känslan av att vara "annorlunda" och känt sig misstrodda eller missförstådda.  Klicka gärna på bilden med Barnens Rösts logga så länkas du vidare till vår blogg.